Förgänglighetsturism i Lesjöfors

Om jag säger Värmland, vad säger du då? Skog, vargdebatt, nedlagda bruk och mysig dialekt? Ja, det har varit min uppfattning av det avlägsna landskapet i väst. Sen slog jag min själsliga påse ihop med en utvandrad värmlänning och det stod inte på innan semestern var bokad. Vi skulle göra Wermlandet.

Canon juli 2013 551

Under året som gått har jag upptäckt att Värmland och Gästrikland spelar i samma division. Båda landskapen ligger där under strecket och tampas om bottenplatsen i diverse undersökningar. Högst arbetslöshet, lägst utbildningsnivå, flest självmord, högsta kommunalskatten, flest klamydiafall, flest våldsbrott på öppen gata, sjukast, fetast och jag slår vad om att det finns någon undersökning om att vi är fulast också, som grädde på moset.

Trots att jag bor i Gästrikland så kan jag inte låta bli att känna mig lite skyldig över det faktum att jag hyser en stor fascination av de stora sociala problem som både mitt eget landskap och Värmland präglas av. Trots att jag bor mitt i misären som det rapporteras om, så känns den ändå på behörigt avstånd. Att drabbas av viljan av att åka ut och doppa tårna i det där man inte riktigt själv får uppleva har för mig känts som väldigt osympatiskt… nästan som att gotta sig åt andras påstådda olycka. Men jag har gjort det. Misärturistat. Jag gör det, och tänker inte sluta att göra det. Avbefolkningen av landsbygden är något som pågått under lång tid och jag finner spåren människorna lämnat efter sig som väldigt intressanta.

Canon juli 2013 559

Ända sedan i somras har jag velat skriva om orten som ni ser återgiven på bilderna. På hemvägen på vår semester passerade vi Lesjöfors. Att vi upplevde något utöver det vanliga rådde det inget tvivel om. Förgängligheten var ytterst närvarande. Den gamla industrin låg som en trött jätte och slumrade. Fönsterrutor sönderslagna i en del av en byggnad och pågående verksamhet i en annan del. Nutiden sida vid sida med det förgångna och förfallna.

Canon juli 2013 581

Precis som så många orter i Gästrikland har Lesjöfors växt upp kring järnindustrin. Blomstringstiden var under 1800-talet. Bruket gick i konkurs under 1980-talet och av naturliga skäl har orten sedan dess tappat mer än hälften av sina invånare. Utan befolkningsunderlag är det givetvis svårt att driva verksamhet på orten och därmed står lokaler öde. Känslan av fascination som infinner sig när jag ser sånt här presenteras framför mig är svår att beskriva.  Jag börjar sukta efter att få kika in bakom alla stängda dörrar och neddragna persienner. Tänk att få checka in på ett rum ovanpå Josefs Pizzeria! Tyvärr finns inte den möjligheten längre.

Canon juli 2013 564

Ett igenbommat ställe som var än mer intressant var detta. En thailändsk restaurang som någon numera avlägsnat sin vårdande hand från. Och jo, minsann, även här erbjöds det en gång övernattningsmöjligheter… vi kom för sent.

Canon juli 2013 565

Canon juli 2013 566

Vad som var mest iögonfallande med denna byggnad var det inglasade uterummet. Troligtvis hade det tidigare fungerat som servering. Växtligheten där inne har lämnats åt sitt öde… att gå bananas! Det såg nästan skräckinjagande ut, alla växter som pressade sin fejja mot glasrutan.

IMG_4966

Efter en rundvandring på orten var ångestnivån förhöjd och därför kändes det befriande att stiga in i ortens ICA-butik. Vilken nostalgichock! Såna här butiker vurmar jag för, där man inte sett anledning/möjlighet att modernisera sig. Och ja, varför skulle man komma på tanken att förstöra något så snyggt. Till och med kyldiskarna var autentiska! Vi köpte här proviant och drog vidare norrut. När vi åkte ut ur samhället passerade vi ett inhägnat bostadshus som hade Sovjetflagga hissad i topp på flaggstången….

Vad kan man säga, sista besöket till denna ort är inte avklarat. Nästa gång siktar vi på ett besök på ortens museum som jag hört sägas skall vara en pärla.

Annonser
Det här inlägget postades i kulturhistoria, utflykter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Förgänglighetsturism i Lesjöfors

  1. Ulrika skriver:

    Misärturistat. Bra ord! Ska jag komma ihåg, har en känsla att jag kan komma att behöva det någon gång! Bra inlägg också!

  2. Carina Isaksson skriver:

    hej heter Carina Isaksson och jag driver caf’e stationen. Har nu 4/6 haft öppet i ett år , då blir det lite av varje.! Välkommen till cafets bästa räksmörgås värd att smakad
    Ha en bra sommar hoppas vi ses
    Carina med personal

  3. Oskar skriver:

    Ahh här är man uppväxt och man är lycklig att man inte bor kvar där kan jag säga. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s