Döden – vart tog du vägen?

Döden är en del av allas liv. Ändå är den relativt osynlig. Nästan tabubelagd snarare än ett faktum. Det är så himla obekvämt när den kommer emellan och förhindrar, förhalar, slösar din värdefulla tid du redan planlagt för lyckliga dagar. Ingen räknar med att dö i ung ålder och ingen förväntar sig plötsliga dödsfall bland nära och kära. Endast tanken på att något sådant skulle inträffa är så överväldigande och så overklig att det är lika bra att låta bli att låta bli att tänka. Syns den inte finns den inte.

Jag har senaste halvåret funderat mycket på hur döden blev en sådan onaturlig del av livet. Något hände under 1900-talet. Döden moderniserades, i takt med så mycket annat i vårt samhälle. Istället för att i livets slutskede få vård i hemmet så professionaliserades och rationaliserades sjukvården vilket ledde till att vi avslutade våra liv på lasaretten – under kontrollerade former. Döden började därefter allt mer städas undan efter att ridån gått ned.

IMG_9562IMG_9556

Idag är det dödsannonserna som framför allt vittnar om livets förgänglighet. Såvida man inte prenumererar på en dagstidning undgår man även dessa. En föregångare och en parallell sed till dödsannonserna är de så kallade sorgebreven. Breven skickades till släktingar och vänner för att många gånger meddela den anhöriges dödsfall, samtidigt som man bjöd in till begravning och begravningskaffe. Denna sed började hos överklassen under 1800-talet. Under tidigt 1900-tal hade seden blivit vitt spridd bland samtliga samhällsklasser. Breven var ursprungligen  handskrivna men övergick succesivt till att bli tryckprodukter.

Man kan undra hur det kändes att få ett brev med svarta sorgkanter levererat till sin adress. Vid den blotta synen av alla brev som en och samma släkting till mig mottagit så kan jag inte låta bli att fundera på hur enormt många svartkantade brev som måste varit i omlopp inom posthanteringen under tidigt 1900-tal. Brevbäraren kan onekligen lyckats blunda för dödens närvaro.

sorgebrev_0067

De tidigaste breven jag sett har bestått av ett separat kort i kuvert. Detta är från 1905 och har en creppad känsla på kanterna.

Sorgebrev_0043Sorgebrev_0050

Breven övergick sedan till att bli en vikbar historia där brev och kuvert kombinerades i ett och samma papper. Stilmässigt tycker jag 20-talets sorgebrev är de absolut finaste. Ramen blir bredare än innan och får allt mer konstnärligt utförande och återspeglar samma svarta och blankpolerade mode som råder på gravstenar för denna tid. Modet håller i sig in på 1930-talet.

Sorgebrev_0019Sorgebrev_0017

Under 1940-talet stramas breven åt i utförandet igen. Sorgekanten blir smalare och alla dekorationer skalas bort. De behåller dock sin form med kombinerat kuvert och brev.

Sorgebrev_0038

Under 1950-talet börjar seden med sorgebreven mattas av. Det blir populärt att skicka vikbara kort i separat kuvert, i vilket insidan kunde vara täckt med svart silkespapper. Då bruket med breven avtog så fick dödsannonserna ensamma ta över rollen som dödsbud samt bjuda in till begravningen. Under övergångstiden var det vanligt att annonserna hade en tilläggstext som kunde lyda “meddelas endast på detta sätt”, för att ingen av uteblivet brev skulle känna sig objuden att närvara på begravning och minnesstund.

IMG_7277

Det absolut nyaste sorgebrevet jag hittat är tryckt 1962. Det är tio år senare än det näst yngsta kortet jag hittat. Utförandet är detsamma som på 1950-talskorten men framsidan har dekorerats med en uppslagen bibel, ett inslag som mer hörde annonserna till. Under 1960-talet så försvinner mig veterligen traditionen med begravningsbreven helt och hållet. Döden försvann därmed från våra brevlådor och tog ännu ett steg in bakom kulisserna.

Annonser
Det här inlägget postades i etnologi, kulturhistoria, memento mori. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Döden – vart tog du vägen?

  1. Ulrika Olsson skriver:

    Det här inlägget är så bra! Hela din blogg är så bra! Ja, det kunde jag ju ha sagt till dig IRL, men det har bara inte blivit av. Med risk för att låta töntig så säger jag så här. Den har tyngd. På ett väldigt opretentiöst vis. Intressant och djup samtidigt som det du skriver är lätt att ta till sig. Ja, typ så. Kör hårt och försök hitta ett jobb som etnolog. Det är ju det som du verkligen är!

  2. Kul att läsa. Tack!

  3. Dick Wåhlin skriver:

    Tack för att du valde att följa min blogg. Jag kommer givetvis att följa din också, här finns så väldigt mycket kunskap som du delar. Även direkt svar på mitt senaste inlägg med fråga om sorgbrev. Stort Tack

  4. Pia skriver:

    Jätteintressant om sorgebrevs historia!

  5. Marie-Louise Hägglund skriver:

    Med din hjälp har jag nu fått tilltalsnamnen på några av de 20000 människor som jag har i mitt släktregister. Jag har bara ett sånt där sorgebrev men det är fån 1918 och de som står där i avled av Spanska sjukan. Det var min mans farfar, farmor och en faster. Alla döda inom 2 dygn

  6. Claes Fahlgren skriver:

    Fascinerande text som du har skrivit, om sorgebrev samt om döden som försvann i periferin.
    Jag har försökt hitta mer information om det på nätet men det finns ganska litet skrivet om det. På en del sorgebrev står det förning (knytkalas) undanbedes

    • kulturgryningen skriver:

      Hej! Jag har inte heller funnit särskilt mycket. Det finns ju en del litteratur kring seder och bruk vid begravningar men väldigt lite är skrivet om just breven. Intressant med förningen, det har jag aldrig sett!

      • Claes Fahlgren skriver:

        Jag har tillgång till en samling av sorgebrev (1890-1950) och har nu tänkt skriva en historiauppsats i ämnet. Nu gäller det att hitta rätt ”frågeställning/ingång” kring ämnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s