Att lägga pussel med ett gammalt fotoalbum.

Hemma hos mina föräldrar finns ett fotoalbum. Jag har tittat i det många gånger genom åren. Få ansikten har varit bekanta. Jag har endast känt igen de släktingar som bott hemma på gården, resten har varit identitetslösa. Jag har grämt mig över att jag aldrig kommer att få veta vilka dessa personer är då mina äldre släktingar gått bort. Ju mer jag tittade i albumet så började jag dock se hur både fotona och placeringen av dessa var tolkningsbara, pusselbitar som kunde läggas på plats.

IMG_0014

Bland de första och tydligaste exemplen jag hittade var detta. På visitkortet till vänster ser ni min farfars mor Ingrid, den ursprunglige ägarinnan av albumet. Henne har jag sett på porträtt på väggen sedan jag var liten. Jag har inte vetat mer om henne än att hon växt upp på granngården. Vem hon på det högra visitkortet var hade jag ingen aning om…. men visst var väl bilderna så gott som identiska? Ja, ju mer noggrant jag tittade så var det inte bara pose som var likadan, även kläderna var identiska, frisyren… och visst var väl anletsdragen snarlika också? När jag med pincett pillade ur bilderna såg jag också att de var tagna hos samma fotograf. Kvinnan på den högra bilden borde med andra ord vara Ingrids syster.

Östervåla-AI-17b-1871-1875-Bild-132-sid-445 Johanssons

Jag visste ungefär när Ingrid var född och bläddrade därför fram familjen i kyrkboken. Visst hade hon en yngre syster som hette Stina.

21_0004 23_Stina Johanssons

När jag tittade vidare i albumet hittade jag den tänkbara Stina på ytterligare ett kort, denna gång tillsammans med sin respektive. Kortet var placerat jämte en snarlik bild på Ingrid och hennes man… plötsligt hade jag ett mönster som gjorde att jag kände mig säkrare på att jag inte var ute och cyklade.

Östervåla-AI-20a-1886-1890-Bild-12-sid-8 stina A

När jag följde Stina i kyrkböckerna fann jag att hon 1887 hade gift sig med Anders Persson. Plötsligt hade jag alltså namnet på ytterligare ett ansikte ur albumet, den tidigare anonyma “respektive”. Inom ett år efter giftermålet hade Anders och Stina fått sitt första barn Anna. De flyttar runt i socknen till olika torp och i varje nytt hem föds ett barn. Till slut verkar de slå sig till ro då Anders får jobb som sågverksarbetare. Barnaskaran består då av åtta barn.

25_0005

I fotoalbumet ryms det fyra visitkort av standardformat på varje sida. Men på några sidor finns det utrymme för större så kallade kabinettfoton (12 x 16,5 cm). Kabinettfotona var dyrare än de mindre visitkorten vilket antagligen gjorde att de mest spreds inom den närmsta kretsen. Med detta i åtanke tittade jag på kabinettfotot ovan…. visst känns mittbenan och den sammanbitna munnen bekant på kvinnan i bilden? Ungdomshullet är borta, men visst är det väl Stina, Anders och deras barn? 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7…… vänta… var är i så fall det åttonde barnet?

Östervåla-AIIa-2a-1906-1920-Bild-940-sid-78 Stina A

I den rörigaste anteckningen jag skådat i en kyrkbok lyckades jag se att Anna, den förstfödde, flyttat till Gefle 1909, året innan hennes yngsta syster Ingrid föds (döpt efter sin moster?). Det är alltså Anna som saknas på fotot ovan, och utifrån detta listade jag sedan ut vem som är vem på bilden.

paul petrus persson IMG_0039

Med nya ögon bläddrade jag återigen i albumet. Där fann jag nu Paul (t.v) och hans ett år yngre bror Petrus, som kom att utvandra till Amerika. På en annan bild hittade jag återigen Paul, sittandes (t.h.) bredvid sin fem år yngre bror Arvid.

IMG_0059

Med så många pusselbitar på plats kunde jag sedan anamma uteslutningsmetoden på bilden ovan. Den samlade skaran med ungdomar är alla kusiner med varandra. Jag kunde sedan tidigare identifiera min farfar och hans syskon, med hjälp av pappa fick jag namnet på ytterligare tre personer från en syskonskara. Petrus återfinns inte på bilden då han utvandrade till Amerika 1912. Att döma av uppskattad ålder på bekanta ansikten och genom att titta på klädmodet bedömde jag att fotot var taget runt 1915. Med detta i åtanke kunde jag lista ut att den minsta flickan med rosetter i håret var Ingrid, det vill säga Stina och Anders yngsta dotter som var född 1910….

Och sådär höll jag alltså på… letade i kyrkböckerna, bläddrade i albumet och använde min mentala ansiktsscanner. Snart hade jag namn och ansikten på alla utom tre kusiner på bilden. De är fortfarande pusselbitar jag inte lyckats lägga på plats.

IMG_0083

Jag avslutar med att visa den sista bild jag funnit på Stina och Anders, troligtvis är den tagen 21/7 1929 i samband med Stina och Ingrids broders 80-årsfirande.

Om ni tycker allt alltsammans låter lite rörigt och informationsspäckat à la galen professor så kan ni bara ana vilken sörja min hjärna bestod av efter att jag i dagar rotat och luskat i detta. Det är vid sådana tillfällen jag måste ta uppehåll och scrolla meningslösa sidor på interwebbersch för att återhämta mig. Efter någon dag är jag tillbaka i pusselträsket igen, det är ju trots allt beroendeframkallande.

stina

Sammanställt på detta vis så är det givetvis inte svårt att känna igen denna människas ansikte, men utblandat i ett hav av andra okända ansikten kan det vara knepigt. Har du ett album hemma är det alltså bara att börja gräva, bläddra och rota. Men glöm inte bort att ta en välförtjänt paus ibland.

Annonser
Det här inlägget postades i kulturhistoria, släkten, släktforskning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Att lägga pussel med ett gammalt fotoalbum.

  1. Hanna skriver:

    Älskar den typen av historiskt detektivarbete! Så himla häftigt och härligt att finna samband över tiden som gått, kanske århundraden! Tror att det också ger en känsla av rötter, som man inte ska underskatta. Vackert.

    • kulturgryningen skriver:

      Ja, för mig spelar det inte ens roll om jag är släkt eller inte med människorna jag forskar om. Det är ju så himla spännande att bara få kika in i någons liv och få en förnimmelse om hur de levde för sisådär hundra år sedan.

  2. Otroligt fascinerande! Att förlora sig i arbete av denna sort är något av det bästa som finns.

  3. agata skriver:

    Åh! Så där håller jag också på! Jag har ärvt min farmor och farfars gamla fotoalbum, och det är en veritabel skatt! Och jag älskar att kartlägga min fina släkt! Kul att se någon annan som också nördar ner sig i fotoalbumens historiska värld!

  4. Underbart och bättre än vanligt pussel, alla gånger. Jag förstår det där med att grotta in sig alldeles i något som är så intressant. Vilken levnadshistoria du fick fram.

  5. Christin skriver:

    Så spännande. Jag gillar också gamla foto. Har inget album liknande ditt men läste ditt inlägg med intresse.

  6. MrsUniversum skriver:

    Äldre porträttsamlingar av släkten är en skatt. Jag delar till fullo ditt intresse för pusslande och dechiffrering av visit- och kabinettsfotografier. Kul att vi ser ut att bli fler och fler!
    Av det du skriver inser man även att då man skannar av foton är det viktigt att filerna numreras eller namnges så att man kan avläsa i vilken ordning i albumet de satt. Åtminstone gör jag så. För det är roligt att dela med sig av gamla fotografier till släktingar.

    Jag förmodar att du läst ”Stora boken om familjebilder” av Björn Axel Johansson som utgavs av Historiska media 2010. (Härom helgen hade släktforskarförbundet en drive med föreläsningar om äldre fotografier där skanning och datering diskuterades på folkbiblioteket. Det är en bra start för nybörjaren.)

    • kulturgryningen skriver:

      Ja, jag har fotat av sidorna och numrerat dem, samt numrerat bilderna. På så vis har jag bläddra i albumet digitalt 🙂
      Jag har faktiskt inte läst den boken, men tack för påminnelsen, har sett den förut och tänkt att den borde man köpa.
      Kul att du rebloggade! 🙂

  7. MrsUniversum skriver:

    Reblogga detta på Mitt Universum och kommenterade:
    Se här vad vi nördar med kulturhistoria, äldre fotografier och arkivböcker kan grotta ner oss i. Det är så himla kul att släktforska!!!!

  8. Emelie skriver:

    ÄLSKAR SÅNT HÄR! Åh så spännande och kul! Vilket fint inlägg 🙂

  9. Återigen ett fantastiskt spännande inlägg!

  10. Sophie skriver:

    Vilket härligt inlägg! En liten påminnelse om liven som levts före oss finns i alla gamla fotografier om man ger sig tid att titta.

  11. Ulrika skriver:

    Jamen verkligen! Hyperintressant!

  12. Ping: När pusselbitarna åter faller på plats. | kulturgryningen 2.0

  13. Pia skriver:

    Hej! Spännande att läsa, jag har ett liknande album efter min farfars släkt, men jag har inte kommit lika långt, men oerhört fascinerande med människors liv och öden och pusslande, visst är det.

  14. Marie-Louise Hägglund skriver:

    Va roligt att se så många bilder på min farbrors frus släkt. En del kort har jag bla ett från 1948 på Anders Persson 90-årsdag som jag fått låna av en kusin som han är morfar till. Det har jag scannat in

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s