Att gå i sina förfäders byxspår.

IMG_9054

Sista semesterdagen infinner sig för stunden. Jag hunnit med en hel del under denna månad och känner mig nöjd. En del av tiden har jag varit hemma hos mina föräldrar. Där har jag umgåtts, läst, målat och rotat runt. Målet har varit att finna en bouppteckning för förfadern Olof Persson som givit namn till gården.

IMG_9089

Jag har gått igenom två kassaskåp, två sekretärer och ett skrivbord i jakten på bouppteckningen utan att finna något. Besvikelsen har dock inte varit enorm med tanke på hur mycket annat intressant jag har hittat. Jag har dessutom trots allt hela tiden haft utvägen att åka till Landsarkivet i Uppsala och beställa fram den arkiverade bouppteckningen eftersom den olyckligtvis inte funnits digitaliserad. Det som har satt fart på min jakt efter bouppteckningen har varit ett par byxor.

IMG_2792IMG_2797

På gården finns nämligen denna dräkt bevarad. En randig kattunväst av empirmodell samt ett par knäbyxor av blå manchestertyg. Dräkten har enligt familjens muntliga tradition tillhört Olof Persson. Jag har nöjt mig med den historien, inte betvivlat den, gör det inte nu heller, men min syn på byxorna ändrades en dag i vintras.

IMG_2804

Olof Persson gifte sig år 1822 med Anna Oldsdotter. Anna hade aldrig haft några syskon och hade därför växt upp som ensamt barn på vår gård. År 1813, nio år innan Anna och Olof gifte sig brann hela gården ned och med sig i branden tog den ytterligare två av byns gårdar. Anna var då 19 år. I arbetet med att bygga upp gården hjälper Annas fästman till i arbetet. Fästmannen heter Lars Larsson och i husförhörslängden är han skriven som dräng på gården. Det är alltså oklart om Anna föll för drängen eller om Lars bodde på gården och därmed benämns som dräng eftersom giftermålet inte kunde äga rum.
Varför inte?
Feststugan har ju brunnit ned!
Åren går och på vintern 1818 insjuknar Lars. I byggarbetet har han trampat på en gammal spik och drabbas därefter av blodförgiftning. Dagen innan nyårsafton dör Lars. Man kan ju bara spekulera i hur folk på bygden tyckte att Gud prövade stackars Anna.

manschester

I mitt rotande i vintras hittade jag ett brev från denne Lars släkting som forskat om släkten. Han ville tro att Anna och Lars visst varit gifta då han funnit handlingar som tytt på det. Givetvis väcktes min nyfikenhet av detta påstående och därför letade jag fram Lars Larssons bouppteckning som fanns digitaliserad på SVAR.

lars larsson ogift

I bouppteckningen benämns Lars inte alls som dräng, utan som ogift (jordägande) bonde i Skogbo, byn där han byggde sin framtid. Det som sen kom att fånga min uppmärksamhet var följande:

byxor lars larsson

Lars kläder innehåller:
1 st Kappråck Grå
1 par Byxor svarta
1 par dito af Sämsk
1 par dito Manschester
1 par dito Blå
1 par dito af Sämsk gl
(gamla)

…okej, backa bandet. Ett par manchesterbyxor… och 1 par dito… blå? Berättar bouppteckningen att Lars ägde två par manchesterbyxor, varav ett par var blå? Eller berättar bouppteckningen att han ägde ett par manchesterbyxor med ospeciferad färg och ett par blå byxor av okänt material? Oavsett kan jag inte låta bli att leka med tanken att de manchesterbyxor som Olof Persson kom att bära kan ha efterlämnats av hans företrädare.

image

För att försäkra mig om att Olof Persson över huvud taget ägt några blå manchesterbyxor började jag därför att leta efter hans bouppteckning. Nu är vi alltså tillbaka där jag inledde detta inlägg. Olof Perssons bouppteckning gick inte att finna… varken digitalt eller där hemma där jag rotat fram en rad andra bouppteckningar. Som den sista lilla ansträngningen i denna jakt loggade jag idag in på Arkiv digital för att försäkra mig om att socknens bouppteckningar ännu inte digitaliserats, men se det hade dom! Under sommaren har hela 1800-talet laddats upp. (Plats för lyckodans). I Olof Perssons bouppteckning från 1876 fann jag  9 par Böxor, 2 par Skinn Böxor och… 1 par Knäböxor. Tyvärr hade man vid denna tid börjat överge rutinen att beskriva klädernas material, detta på grund av att köpetyger inte längre ansågs som så exklusiva. Men… ett par knäbyxor av ringa värde löper ju onekligen högrisk att vara de bevarade knäbyxorna.

IMG_3921Sånt här fördriver jag alltså min vardag med. Får BÖXOR på huvudet. När jag var hemma i helgen tittade jag på bilder och plötsligt började ett bekant klädesplagg dyka upp framför mina ögon.

Denna bild är tagen på 1930-talet. Mannen i mitten är min farfar som låter sig fotograferas med sina studiekamrater i Sigtuna. Alla är de utklädda och visst är väl dräkten i mitten bekant? Manchesterbyxor, strumpeband, kattunväst och sidenhalsduk. 

Troligtvis anordnades maskerad på skolan då jag även fann bilder på en brokig skara utklädda elever. Allt från rokokodam till dräng.

IMG_0063

När jag rotade vidare fann jag ytterligare en bild. Den föreställer hembygdsfränder som leker kryckeståt. Kryckeståt kan ses som dåtidens svar på möhippa/svensexa. En bra beskrivning finns att läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Brudparsuppvaktning

Mannen i cylinderhatt är min farfars bror. Polisongerna är inte hans egna men låt oss zooma in på hans kläder:

erik ståt

Inte helt olikt följande bild, eller hur?

IMG_8944

Detta är dräkten i färg. Inte samma dräkt som jag hittills beskrivit, men en likadan. På 1970-talet användes nämligen dräkten som förlaga till det som kom att bli Östervåla hembygdsdräkt.

IMG_8945

Tänk om Olof Persson (eller kanske Lars Larsson?) hade vetat att den egna klädedräkten, som de kanske slitit för att tjäna ihop som dräng, skulle komma att bilda en symbol för en lokal identitet.

Det jag nu håller på att luska i är hur manchestern nådde den Norduppländska landsbygden och hur vanligt förekommande det faktiskt var. Men mer om det en annan gång!

Annonser
Det här inlägget postades i etnologi, hemgården, modehistoria, släktforskning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att gå i sina förfäders byxspår.

  1. Mikkel skriver:

    Finns inte många som kan få mig att läsa ett längre inlägg om ett par manchesterbyxor!

  2. AnnaKK skriver:

    Säger som Mikkel – det här inlägget blev man helt fascinerad och tagen av!! 😀

  3. Marie-Louise Hägglund skriver:

    Jag undrar om någon om hundra år är intresserade av vad vi hade på oss. Men det är ju klart att finns det något kvar av dem lär de ju knappast vara slitna.

  4. Rickard Fagerström skriver:

    Kul att läsa!

    Anledningen till att jag läser detta är för att jag håller på att skaffa mej en Östervåladräkt!
    Kul att höra om historien!
    Kommer dock inte bära manchesterbyxor….men sämskskinnsbyxor!

    Hälsningar stolt Upplänning 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s