Ett sagoväsen kliver in i verkligheten.

“Anna kan SJÄLV!” brukade jag vråla när jag var liten, när välmenande anhöriga erbjöd sin hjälp. Det där har hängt med mig upp i vuxen ålder, jag har tonat ner vrålandet men har fortfarande ett stort behov av att reda mig själv. Detta leder ibland till att jag går över ån efter bäcken… betar gräset på fel sida gärdesgården… osv… hrm. Det vill säga, istället för att läsa en bok i något ämne så vill jag gärna upptäcka själv. På så vis blir kunskapen min egen istället för att jag förlitar mig på andras tolkningar. Kontraproduktivt eller genialiskt? Ja, lite av både och kanske, men framförallt en del av min ifrågasättande natur.

DSC01168

Låt mig ge er ett exempel. Jag har hela livet hört det sägas att allmogemålaren Hans Wikström i sin ungdom tagit arbete på en gård i Österfärnebo där ägaren såg hans målartalang och bekostade utbildningen för ynglingen. Ja, jag har hört så mycket sägas om denne Wikström som målat inredningen i ett av husen på gården där jag växt upp. Redan innan jag börjat skolan kunde jag rabbla och berätta det som alltid berättats om gårdens historia. Vad som sker till följd av detta är att man får som ett avtrubbat förhållande till historien då berättelsen nöts in i ens medvetande.

I ett sting av vad jag kallar självbevarelsedrift kände jag mig plötsligt nödd att kolla upp det som kommit att bli sagoväsendet Wikström. Jag behövde ta ner honom på jorden. Göra honom min egen. Vad göra? Glöna kyrkbok så klart!

wikström

Wikström sägs alltså ha bott på Åsberg, ett boställe i Österfärnebo som jag känner väl till eftersom jag bott i samma socken. Dåvarande ägaren hette Anders Schönberg (d.y). Kollade upp när denne Schönberg uppehållit sig på platsen för att ta reda på när Wikström kan ha bott där. Letar sedan reda på husförhörslängden för angiven period. Blädder, blädder, rafs rafs, klick klick – och där, som en enhörning som uppenbarar sig: Hans Hansson Wikströms namn nedplitad på en sida, för sisådär 230 år sedan.

wikström2

Intill namnen i husförhörslängden står yrken angivna. “P” betyder piga, “dr” betyder dräng. Wikströms yrke är målarmästare! Därefter står ytterligare ett yrke som jag bad om hjälp (!) för att tyda. Laqvai, det vill säga lakej, stod det visst. När jag sedan har kikat i böcker står det ju mycket tydligt att Wikström arbetade som lakej åt Schönberg. Men varför gå den enkla vägen när man kan reda sig själv, haha. Vad jag mer kunde utläsa av detta uppslag var att Wikström var skriven på platsen i tre år, vad han bott tidigare, när han var född, var han flyttat och hur hans läskunskaper var. Det sistnämnda såg jag som särskilt intressant. Att över huvud taget vara läskunnig vid denna tid var absolut inte en självklarhet. Prästen må ha varit nöjd när han betygsatte Wikström med ett “O” i innanläsning och biblisk lära. O står för det latinska optime som betyder mycket bra.
 

Vem var då denne Schönberg? Och varför investerade han i utbildningen för en fattig bonddräng vid den kungliga konstakademin och tog honom som sin lakej?

Ja, det får jag be om att återkomma till en annan gång.

Annonser
Det här inlägget postades i etnologi, hemgården, kulturhistoria och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s