När förnuftet övermannar köpekänslan.

Väldigt ofta när jag handlar begagnade grejer så behärskar jag mig. Efter många års handlande har jag lärt mig nyttan med att vara återhållsam. Denna nyvunna behärskning har dock lett till att jag har avstått från saker jag gärna ville ha men avstod från att köpa.

Resonemanget kanske gick: – Jamen behöver jag denna? Jag får ju typ en veckas mat för motsvarande summa. Kommer mitt liv bli bättre om jag köper den? Nä. Kommer hemmet bli snyggare? Kanske. Ja, men blir mitt liv bättre av ett snyggare hem? Nä. Äääh, jag skiter väl it då!

Man känner på sig där och då att man är lite för behärskad. Att man ska tillåta sig att gå lite mer på känsla. I sitt torra förnuft övertygar man dock sig själv att känslan ska lägga sig, att man kommer glömma vad man suktat efter.

IMG_3319

Under ett år och sex månader har jag gått och väntat på att förnuftet ska övermanna känslorna av förlust jag känner inför denna målning. Jag fann den på en liten antikhandel i Väschöttska schlätten. Jag föll direkt! Så mycket att titta på, så mycket att fundera i kring. Allt från vem hon syr åt, till vems håret i hårarbetet på väggen är.

Självklart hamnade jag i det där torra resonemanget jag nämnde kom fram till att jag inte behööööövde tavlan (men ville ha den). Behöll min sista livlina i form av att jag alltid kunde åka tillbaka dagen efter och köpa den. Tog INTE mitt förnuft till fånga utan åkte mycket riktigt tillbaka dagen efter och lät känslorna styra. Tavlan skulle bli min.

Butiken visade sig vara stängd, trots att det stod att den skulle vara öppen. Trampade utanför dörren i en timme, googlade, ringde samtal. Gjorde vad som stod i min makt för att tavlan skulle bli min men fick erkänna mig besegrad.

Har sedan dess sökt efter ett plåster på såret. En tavla som skulle kunna fylla hålet efter min förlust. Ju längre tiden har gått desto mer har jag blivit varse att en tavla i min smak och prisklass sällan hamnar på marknaden.

Jag hade lärt mig en läxa, må aldrig detta hända igen. #neveragain

IMG_3738IMG_3740

Må ni tro att jag illa kvickt bestämde mig för att dessa damer skulle bli mina när jag såg dem dyka upp på en auktionssida. Återigen föll jag, men denna gång mer av måleriet, av tidsperioden och sist men inte minst…

IMG_3738

Blicken! Allt annat än öm och mild. Hon går just nu under arbetsnamnet Surkärringen, i väntan på bättre(?) namn.

Konstnären då? Ja, han var en förmåga från Gävle vid namn Gustaf Höglund, vilket gjorde det lite extra roligt. Höglund ingick i ett konstnärskollektiv som kom att kallas för Brynäsgruppen. Namnet myntades av grundaren till museet jag jobbar på. Ja, lite extra kul igen. Fann följande bild på kollektivet. Tänk om det hade varit Surkärringen där på stativet…

image

Läs mer om Brynäsgruppen i Arbetarbladets artikel: http://www.arbetarbladet.se/allmant/tavelmalarna-pa-brynasgatan

Annonser
Det här inlägget postades i loppis, stilhistoria. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s